En dag som för många passerar obemärkt, men för mig betyder den mycket.
Många känner kanske inte till att jag opererat bort min sköldkörtel när jag var 26 år. Några kanske gör det, men har kanske inte tänkt så mycket på det, jag ser ju frisk ut.
Jag visste ingenting
När jag blev sjuk visste jag ingenting om sjukdomen. Läkarna gav mig medicin och skickade hem mig. Men under alla dessa år har jag lärt mig att leva med en sköldkörtelsjukdom och det är så mycket mer än en tablett och ”rätt” värden.
Idag har jag lärt känna min kropp och förstår äntligen mina tankar, och jag vet vad jag inte mår bra av och vad jag mår bra av. Jag har själv sökt upp kunskapen, ingen inom vården har hjälpt mig, det tittar bara på provresultatet – det ser bra ut, du är inom referensvärdet, vilket för dem betyder att jag mår bra. Men jag mådde inte bra. Det var krig i mitt huvud, i känslorna och i kroppen. Men inget syntes utåt. Allt hände där inne – tyst, osynligt. Det har varit svårt att själv förstå, ska det vara så här? Och det var ännu svårare att sätta ord på det.
Önskar att jag fick en behandlingsplan
Om jag hade blivit sjuk idag, med den erfarenhet och kunskap jag har nu, hade jag krävt mer än blodprov och Levaxin. Jag hade krävt en psykolog. En dietist. En behandlingsplan. För det krävs mer än medicin för att verkligen må bra. En sköldkörtelsjukdom påverkar inte bara ämnesomsättningen, den påverkar hypofysen och alla känslor vi har inom oss.
Men det jag har lärt mig om mig själv och hur jag fungerar, är inte säkert att det fungerar för någon annan. Kanske är det just därför vården fortfarande saknar en strukturerad plan för oss med en sköldkörtelsjukdom.
Tacksam
Även om det tagit mig många år att komma dit jag är idag, är jag tacksam för min kropp, min hjärna, min envishet (trots att det funnits dagar då jag bara ha velat att ge upp) och att jag (oftast) har energi att klara av vardagen, spela basket, löpträna och styrketräna. Jag har hittat mitt sätt att må bra.
Men tänk om jag hade fått rätt hjälp redan när jag blev sjuk. Hur hade mitt liv sett ut då?
Hade jag sluppit vara hjärntrött – och sluppit andras kommentarer om att jag alltid var trött och inte orkade, eftersom jag ju såg frisk ut på utsidan? Då orkar man väl?
Att leva med en sköldkörtelsjukdom är vanligare än man kan tror, omkring 500 000 personer i Sverige är diagnostiserade med sköldkörtelsjukdom.
Jag vet att det inte finns ett universellt svar. Men efter många års kämpande har jag hittat ett sätt som fungerar för mig. Kanske kan de hjälpa någon annan också. Hör gärna av dig!